Petra är Jordaniens mest kända plats
och tar även plats bland världens nya 7 underverk. Klippstaden är
belägen i södra Jordanien söder om det Döda havet.
Petra betyder sten på grekiska vilket
passar bra med tanke på att de flesta byggnader, tempel och
kungagravar är direkt uthuggna ur de omgivande bergen. Man tror
att Petra varit bebott i flera tusen år och Petra är en av de allra
tidigaste bebodda platser man känner till i Mellanöstern.
Nabateerna, var araber som runt
500-talet före vår tidräkning kom till Petra, gav upp nomadlivet
och blev bofasta. Dom bokstavligen skapade staden genom att hugga ut
den ur klipporna. Ett stort problem var den långvariga torkan med
endast kortvarig men intensiv regnperiod. Nabateerna skapade
vattensystem med dammar som skyddade staden mot översvämningar samt
byggde ledningssystem från dammarna till ett antal behållare som
samlade upp vattnet för dagligt bruk.
Petra blev Nabateernas huvudstad.
Nabateerna var framgångsrika
handelsmän och Petra blev en viktig medelpunkt för handeln i
området. I Petra kunde karavanerna få tillgång till friskt vatten
och Nabateerna såg till att de omgivande vägarna var säkra.
Naturligtvis tog dom betalt för sina tjänster och Petra blomstrade.
Som mest bodde det här mellan 20 och 30 000 invånare.
Petras nedgång började i och med att
det skapades nya handelsvägar och framför allt att man mer och mer
började använda sjövägarna för sina transporter.
Runt år 100 e.Kr blev Petra en del av
romarriket.
Man tror att Nabateerna lämnade Petra
nån gång under 300- 400-talet. Man vet inte varför men det verkar
som flytten var organiserad eftersom man hittat väldigt lite av
personliga eller privata ägodelar i Petra.
Två större jordbävningar har drabbat
Petra med stor förödelse år 363 samt 747 e.Kr. Många av de
fristående byggnaderna blev förstörda men gravkamrarna och
byggnader uthuggna ur berget klarade sig betydligt bättre.
Under korstågen användes klippstaden
som bas för en del av korsfararna under 1100- och 1200-talet. Efter
det har staden fallit i långvarig glömska. ”Återupptäcktes”
först 1812 av schweizaren Johann Ludwig Burckhardt.