10 månader kvar

Disigt och gråmulet i Halmstad, nere på Sydpolen är det soligt och ca 30 grader kallt. Nu är det bara 10 månader till det är dags att ge sig ut på lite drygt 42 km löpning på Sydpolens tjocka is. Hoppas det är lite gynnsammare temperatur den 24 november.

Träningen går enligt plan, springer varannan dag men endast kortare sträckor. Har som mest sprungit 10 km vid två tillfällen efter operationen. Har fortfarande en lång väg att vandra men hyser ganska goda förhoppningar att jag ska kunna komma tillbaka i någotsånär fullgott skick.

Har en förhoppning och dröm om att kunna springa Swiss alpin marathon i slutet på juli. Hoppas att jag ska hunnit uppnå tillräcklig mängd av kondition för att kunna ställa mig på startlinjen. Står jag väl där ska det mycket till om jag inte passerar mållinjen.

Mitt största fokus ligger nu på vår kampanj LÅT FLER FÅ FYLLA FEM där vi samlar in pengar till hjälp för de utsatta barnen nere i Kapstadens kåkstäder. Jag planerar att åka ner till Kapstaden nån gång i mars-april för att än en gång få den stora förmånen att följa Mentor-mammornas fantastiska och viktiga hjälparbete.

Vill man vara med och ge bidrag via Svenska Kyrkans Internationella arbetes konton och swish tas det emot med stor tacksamhet. Inga bidrag är för små. Tillräckligt många droppar kan ge upphov till en brusande flod med löften om en bättre och tryggare framtid för många utsatta barn nere i Sydafrikas kåkstäder.

SVT - årets 1:a avsnitt av Landet runt

SVT fortsätter sända reportaget om oss, idag ett lite längre inslag som sändes över hela landet.

Se inslaget här ( 2 min in i programmet )

Det är fantastisk kul att få denna uppmärksamheten då detta innebär att vår kampanj når ut till hela vårt avlånga land.

Äntligen vinter

Nu är det härligt att ge sig ut och springa. Vintern har kommit med snö och kyla. Märklig känsla att skriva föregående mening, jag är normalt sett inte förtjust i vare sig kyla eller snö. Men med tanke på vad vi har framför oss känns det bra att få ut och pröva sina vingar på halt underlag och försöka vänja andningsvägarna vid den kalla luften.

Förra veckan var jag ute och tränade 4 gånger, kändes helt fantastiskt att kunna ”springa” utan att känna obehag från magen. Enda minnet efter operationen är ett illa läkt sår strax ovan naveln. I torsdags var det ca 12-13 minusgrader och en helt underbar känsla att kroppen svarade på tilltal i kylan. Inga som helst problem med andning, frusna fingrar eller tår.

I torsdags hade vi besök av en journalist från Båstad för intervju samt fotografering inför reportage som ska publiceras i löpartidning nån gång i mars eller april.

I dag har jag varit ute och sprungit ca 1 mil vilket är något anmärkningsvärt, ursprunglig plan var att springa ca 5 km. Men mitt lätta steg och och pigga kropp önskade mer. Sprang ner till stan och upp för lasarettsbacken bort mot Vapnö grusgrop innan jag vände hemåt.

När jag började ge mig ut och springa igen efter operationen var min tanke att ta det riktigt lugnt i början. Planen var att i januari endast springa korta pass runt 5 km för att successivt öka takten och längden i februari och mars.

Med tålamod och envishet ska jag se till att vara i någotsånär form den 24 november när dom skickar iväg oss på Antarctic ice marathon. Än finns det kraft och mod i den gamla kroppen. Mest påtagligt känns det när mina tankar går söderut, ner till barnen och deras eländiga förhållande nere i Kapstadens kåkstäder. Tillsammans kan vi ge dom förutsättning för en bättre framtid.

LÅT FLER FÅ FYLLA FEM

1:a löparpasset efter operationen

Äntligen! I eftermiddags var det så dags att hoppa i löparkläderna för en första kort och försiktig runda. På med skorna och ut i det vackra vädret för att se vad som finns kvar av min tidigare mödosamt upparbetade kondis. Solen skiner från en klarblå himmel och det är nån enstaka minusgrad. Perfekta förutsättningar, tyvärr var de yttre förhållandena inte nån större nytta. Sprang lite drygt 5 km och blev äckligt trött alldeles för fort.

Jag visste det sen tidigare men nu vet jag det påfallande smärtsamt. Kondition är en färskvara. Underhålls den inte surnar den och försvinner in i glömskans mörker. 5-6 veckor utan träning har satt sina otrivsamma spår. Det kommer att bli en lång och mödosam väg tillbaka till var jag var innan operationen. Tuff men inspirerande utmaning.

På tal om förlorad kondition känner jag fortfarande lite obehag efter min prostata som försvann. Får lite känning i operationsområdet när jag anstränger mig. Men det blir bättre och bättre för varje dag som går och snart är jag tillbaka i skick som innan operationen.

Nu är det äntligen 2017. Det är i år vi kommer att ställas inför vår hittills största utmaning. Den 24 november går startskottet för Antarctic Ice Marathon. Vår förhoppning om att kunna samla in pengar till vår kampanj LÅT FLER FÅ FYLLA FEM fick en bra skjuts framåt i går när julkonserten i Martin Luthers kyrka samlade in ett relativt stort antal tusenlappar via kollekter inför två fullsatta konserter. Vi och de utsatta barnen samt mentormammorna nere i Kapstadens kåkstäder tackar för det generösa bidraget. Ett jättetack även till Cecilia Sandgren, Angelus kören, musiker och den skönsjungande Nina Widegren.

Vill man vara med och stödja vår kamp för att ge de utsatta barnen nere i Kapstadens kåkstäder förutsättningar för ett längre och framförallt bättre liv går det alldeles utmärkt att ge ett bidrag via SMS, Swish, bank- eller postgiro. Pengarna går via Svenska Kyrkans Internationella arbete till Mentor mamma projektet nere i Sydafrika. Många små droppar kan ge upphov till en stor brusande flod med löfte om förändring och förbättring för de mest utsatta barnen.