Framtiden är ljus

Resan närmar sig sitt slut. Det har varit en något omtumlande vistelse här nere i södern. Varvat med stor besvikelse samt riktiga höjdare. Där det majestätiska taffelberget står för den bokstavliga höjdaren. Men mest glädjande var mitt samtal med Ingrid Le Roux och att hon trots allt ställde upp på videoinspelningen. Har precis fått se Eric Millers fantastiska slutredigering. Stort privilegium att få arbeta tillsammans med denna oerhört professionella fotograf som dessutom har ett stort varmt hjärta vilket brinner för att bekämpa orättvisor och fattigdom.

Videon kommer att vara guld värd under resten av vår kampanj. Ingrids starka support för vår kampanj kommer att vara ledstjärna inför det fortsatta arbetet som nu kommer att accentueras under resten av året. Stark support och fantastisk uppmuntran även från familjen Hallonsten vilka jag fick förmånen att besöka lördag kväll. Herman och Gunilla imponerar verkligen med ett oerhört stort engagemang för det internationella arbetet. Fick avnjuta fantastiskt god fiskgryta samt massor med fina tips inför kampanjens fortsättning.

Så trots att jag inte fick träffa Sisipho och inte följa med Mentor mammorna på deras hembesök har det varit en fantastisk vecka här nere vilken tillfört massor med energi inför fortsättningen. Nu gäller det att komma igång på allvar med löpträningen vilken försummats de sista veckorna främst på grund av tidigare förkylning.

Det känns som framtiden har ljusnat. Stor tacksamhet till Ingrid Le Roux, familjen Hallonsten och Eric Miller.

Glädje och framtidshopp

I går var det vilodag. Strövat omkring i staden och nere vid Waterfront. Känner mig upprymd och privilegierad av att vandra omkring i stans olika delar där havet, taffelberget, lions head och signal hill är häftiga kulisser. Något efter lunch bär det iväg längs strandpromenaden, 10 helt underbara km i 30 graders värme. Tyvärr motvind både ut och hem. Springer med bra fart utan att egentligen tröttna.

I går var det mulet mest hela dagen och på kvällen kommer det ett stilla regn. Det är en otrivsam brist på vatten här nere, har inte regnat tillnärmelsevis som förväntat. Enligt Eric har grundvattennivåerna aldrig varit lägre, nu gäller strikta restriktioner.

Känner en stor glädje och lycka efter besöket ute i Khayelitsha. Nu har jag fått ett tydligt och konkret bevis på att Mentor mammorna verkligen ger förutsättning för att FLER SKA FÅ FYLLA FEM. Ingrid Le Roux berättelse om den lille pojken som nu fyllt fem år var oerhört gripande och för mig ett bevis på att det vi samlar in pengar till gör skillnad för de utsatta barnen och deras mödrar.

Enligt Ingrids uppfattning hade han inte varit vid liv i dag om inte hans Mentor mamma ”funnit” honom i förfärligt dåligt status vid ca 6 månaders ålder. Han var gravt undernärd med kraftig diarré. Blev inlagd på sjukhus där man konstaterade att han var smittad med HIV. Vilket man har väldigt svårt att förstå när man ser denne lite blyga men till synes helt friska lille kille. Via Mentor mammorna försorg har han fått tillgång till bromsmedicin.

Jag känner en växande inspiration och nånting liknande figthing spirit. Nu ska vi öka takten och ge allt vi har för att samla in så mycket pengar som möjligt för att fler barn ska kunna få hjälp. Sätt hjärna in en liten eller större slant på de uppgivna kontonr för vidare transport ner till Mentor mammornas verksamhet via Svenska Kyrkans Internationella arbetes omsorg. Jag kan lova att pengarna gör skillnad för dom som nästan ingenting har.

Kom gärna på nån av mina-våra föreläsningar och hör om livet ute i kåkstäderna samt se den fantastiska videon.

Besök i Khayelitsha

Sovit lite dåligt i natt, spänning inför dagens besök ute i Khayelitsha. Ska jag få träffa Sisipho eller inte? Efter en snabb frukost och packning inkluderande alla tröjor, mössor, vantar och sockar vilka fyller en hel sopsäck samt en mindre resväska börjar väntan på Eric Miller, mästerfotografen med vilken jag får skjuts. På grund av trafikkaos kommer han ca 15 minuter sent. Tyvärr hör kaos i trafiken till vardagen här i Kapstaden.

Efter lite drygt 30 minuter är vi framme, köbildning av alla privata minibusstaxi vid infarten till Khayelitsha. Äntligen här igen. Hälsas välkomna och med sopsäck och resväska vandrar vi vidare till deras ”besökskontor”. Alla häpnar och uttrycker stor beundran och tacksamhet. Kommer att värma många frusna små kroppar till vintern. Blir till att börja med hänvisade in till preschool där det är dags för närvarokontroll samt högläsning om Moses och israelernas äventyr.

Efter en stund får jag syn på Ingrid Le Roux, springer ut för att få prata med henne. Till min stora besvikelse meddelas att vi inte får följa med Mentor Mammorna i deras arbete, inte heller träffa Sisipho. Hennes pappa vill ha en ”massa” pengar för att hon ska få komma till centrot. På grund av säkerhetstänket vilket nu har högsta prioritet efter vårt besök förra året då vi blev rånade tillåts nu inga besök ute i ”stan”. Vilken kalldusch. Känner hur all lust rinner av mig.

Efter en stunds diskuterande och vädjan frågar jag Ingrid om hon kan tänka sig att ställa upp på en kort videoinspelning och berätta lite kortfattat om Mentor mammornas verksamhet. Hon känner sig lite obekväm med upplägget. Vill tänka över och prata mer om ämne och avsikt lite senare. Bestämmer att vi ska fortsätta när hon kommer tillbaka från kliniken där två små barn väntar på att bli undersökta.

Under tiden umgås vi med barnen på preschool. Handlar en del inne i Philanishopen, får mycket kredit för hjälp med försäljningen av deras produkter. Alla förkläden, väskor och dukar målas för hand. Fantastiskt arbete. Dom sjunger och dansar under tiden dom jobbar, ett riktigt nöje att se och lyssna på dom under deras arbete.

När Ingrid kommer tillbaka får vi acceptans för en videoinspelning. Tror knappt mina öron. Mitt stora nederlag byts till högsta vinsten. Det här blir kanon för kampanjen. Inspelning med en femårig kille från preschool. Hela inspelningen gör mig tårögd. Fantastiskt gripande historia från verkligheten i Khayelitsha. Det här uppväger med råge tidigare besvikelse.

Eftermiddag-förkväll tillbringar vi inne i Erics studio för redigering av videon. Han är en otroligt duktig fotograf och oerhört trevlig medmänniska.

Trots allt en mycket lyckad dag, känner oändligt stor tacksamhet gentemot Ingrid. Hon är en stor förebild som ägnat stora delar av sitt liv för att hjälpa andra. Min beundran för hennes engagemang och arbete vet inga gränser.

Turist i Kapstaden

Vaknar utvilad efter en skön och välbehövlig natts sömn. Gårdagskvällen tillbringades nere vid poolen med en god lager inom bekvämt räckhåll. Bor endast ca 100 meter ifrån Waterfront, gjorde ett kort besök där nere, massor med folk. Riktigt turistiskt. Är en av de mest turistbesökta ställena i hela världen.

Bra och mättande frukost. Tar en taxi upp mot taffelberget. Solen gassar från en även i dag klarblå himmel. Ca 30 grader redan enligt taxichauffören. Åker genom den vackra staden vilken är innesluten mellan havet och bergsmassivet med taffelberget i spetsen.

Påfallande många fina bilar, har sällan sett så många porschebilar på så kort tid, vissa kör nedcabbat. Brant uppförsbacke mot kabinbanan. Här är det en helt sanslös kö för att få köpa biljett. Tog mer än en timma innan det var dags att stiga in i kabinen för färd upp mot toppen.

Magnifik utsikt över staden, Robben Island och havet. Går runt och njuter av känslan att uppleva det här igen. Tredje gången jag vandrar runt på toppen av det tafflade berget. När jag sitter och pratar med ett par från Holland kommer det en Dassie springande mot mig, stannar mellan mina ben vilka helt plötsligt fotograferas av massorna. Själv hinner jag inte få fram min mobil innan allt är över.

Dassien sägs vara den nu närmast levande släktingen till elefanten vilket verkar otroligt när man ser den, har storlek av en mindre katt och inte speciellt elefantlik. Påminner snarare om en stor gnagare.

Taxi tillbaka till hotellet, lite lätt obehaglig resa. Chauffören sitter och textar hela tiden, tänker oroliga tankar men slutet gott allt gott. Kommer tryggt fram.

Snabbt ombyte till löparkläder och ut i den 30-gradiga värmen. Springer längs strandpromenaden. Helt overklig känsla med taffelberg, lions head samt Signal hill på ena sidan och havet på den andra. 10 underbara men ack så svettiga kilometer.

I morgon börjar allvaret då ska den mästerliga fotografen Eric Miller och jag ut till Khayelitsha och förhoppningsvis få träffa Sisipho igen.

Tillbaka i Kapstaden

Efter en lång och tröttsam resa sitter jag nu i hotellets lobby och smaskar på en kall öl. Här skiner solen från en klarblå himmel och det är ca 25 grader varmt. Värme sprids även från alla vänliga leenden jag möts av. Helt underbar och lite overklig känsla att vara tillbaka igen.

Kl. 13.12 klev jag på tåget i Halmstad, problem redan i Kävlinge där tåget blev stående på grund av att det fanns folk på spåret längre fram. Här spred sig genast en otrivsam stämning, många hade Kastrup och bokade flyg att förhålla sig till. Förseningen fick till följd att tågets ändstation lite obegripligt blev Malmö istället för Helsingör. Snabbt byte i Malmö och med viss marginal hann jag checka in i tid.

Nästan fullsatt flyg ner till Istanbul, men på min 3-rad satt vi bara två vilket gav rimlig plats för benen. Relativt bekväm resa som varade lite drygt två timmar. I Istanbul blev det ca fyra långa, tröttsamma timmars väntan.

Bordning på flyget till Kapstaden, påfallande få resenärer, planet blev inte ens halvfyllt. Gott om plats och härlig resa. Bra mat, dricka och filmer. Lyckades i alla fall sova några timmar innan landningen påbörjades. Hade fönstersäte vilket gav möjlighet att titta ner på det uttorkade Afrikanska landskapet . När vi flög in över södra Sydafrika förändrade bilden med betydligt mer gröna inslag i bilden.

Underbar känsla att återigen få se det imponerande Taffelberget så här från ovan. Staden börjar ta form med avbrott för några av dom förfärliga kåkstäderna. Här ses tydligt Mandelas avsikt att bygga bort kåkstäderna och ersätta med mer mänskliga boenden. I utkanterna av kåkstäderna finns ett flertal ersättningsboenden i form av 2-våningshus. Tyvärr har det här projektet somnat in under Zumas ledning.

I morgon ska jag försöka ta mig upp på Taffelberget och njuta utsikt. Förhoppningsvis hinner jag även med ett löppass längs havet. På torsdag ska jag ut till Khayelitsha igen, ser fram emot...

 

Det går tyvärr inte att lägga in några bilder.

Återresa till Kapstaden

 Angenäma problem med packning inför min återvändarresa ner till Kapstaden. Tyvärr räcker inte mitt bagage till för alla fantastiska mössor, tröjor, filtar, vantar och små strumpor. Får lämna kvar ett litet antal filtar för senare transport. Endast ett litet utrymme kvar i min stora resväska för mina egna saker. Handbagaget fullpackad med textilier.

Ett stort antal godhjärtade mogna tjejer i Halmstad har med stor entusiasm producerat massor med fina saker till de utsatta barnen nere i Kapstadens kåkstäder. Just nu är det härligt väder men snart närmar sig höst och vinter med kyla och ibland snö, då kommer alla varma kläder väl till pass.

Jag känner en pirrande känsla av förväntan inför mitt återbesök ute i Khayelitsha och framför allt att få träffa Sisipho igen. Hon har fyllt-fyller 5 år i år. Få följa mentor mammorna i deras oerhört viktiga arbete känns mycket privilegierat.

Ser även fram emot att få vara lite turist och njuta några dagar av det vackra Sydafrika och i synnerhet Kapstaden. Räknar med ett antal trivsamma träningspass längs den fina ”strandpromenaden” nere i Kapstaden.

Livets gåta

Livet är en märklig företeelse. Ljus och mörker om vartannat, sista veckorna har bjudit på höjder lika höga som toppen på Kilimanjaro och lika djupa dalar som vid stranden av det döda havet. För några veckor sedan blev vi morföräldrar för 3:e gången och alldeles nyligen farföräldrar för 1:a gången. 2 fantastiskt söta små tjejer som smälter hjärtan. Känner ett fantastiskt privilegium att få ha alla våra barn inom löpavstånd.

Samtidigt ligger min älskade mamma på sitt yttersta och i förra veckan fick jag meddela en nära och väldigt kär släkting att hen drabbats av cancer. Lycka och sorg i samma paket. Hur hanterar man en sån kompott?

Trots allt tar glädjen och tacksamheten över barn och barnbarn över med bred och tacksam marginal. Det enda vi med säkerhet vet är att livet för oss alla är ändligt. Det gäller att ta vara på den korta tid vi får finnas här tillsammans med släkt och alla goda vänner. Vara tacksam för alla möjligheter som finns, undvika onödiga konflikter. Försöka så gott det går att behandla sin nästa på ett sätt som man själv vill bli bemött.

Jag har alltid känt mig älskad av min mamma och vill så gott jag kan förmedla samma känsla till mina barn och barnbarn. En kram, klapp på kinden, uppmuntran ett vänligt ord kostar så lite men kan betyda ofantligt mycket.

Det är en skör tråd vi balanserar på så det gäller att att hålla balansen och blicken riktad mot det viktiga i livet – familj, vänner och medmänniskor.