Förfrusna fingrar och händer

Väl inne i tältet möts vi av fuktig värme och gratulationer. Kvällsmaten är serverad och det är bara att ta för sig. God mat men nån egentlig hunger eller aptit vill inte infinna sig. Efter några tuggor börjar jag frysa och skaka, börjar tappa färg på fingrar och händer vilka blir helt vita efter en stund. Känner att jag måste tillbaka till vårt kalla tält. Att duscha är inte ett rimligt alternativ. Längtar efter den ”varma” sovsäcken. Dessutom sägs det att varmvattnet är slut.

Lång vandring till vårt tält, börjar skaka och tar mig fram som en hoppande känguru. Andreas stannar kvar och njuter segerns sötma. Mina känsellösa och stumma händer har stora problem att öppna tältets dubbla dragkedjor. Till slut är jag inne i tältet och nu börjar nästa utmaning, få av mig mina blöta kläder. Efter till synes oändligt slit i blöta kläder kommer jag ner i sovsäcken. Nu har jag ingen som helst känsel i mina händer.

När Andreas kommer tillbaka ber jag att han ska plocka fram några värmekuddar att ha i händerna för att få tillbaka lite färg och värme. Det tar ett par timmar innan känseln sakta återvänder och med den en mer naturlig färg. Andreas är en tuffing utan tvekan tar han sig bort till duschen för en kall avrivning.

Inte många minuter av sömn natten till måndag. Upplever loppet om och om igen, känner en oerhört stor glädje och tacksamhet över att vi klarat av vad vi föresatt oss. Känner även en tomhetskänsla, Antarctic Ice Marathon har varit med mig i tankarna i nästan 2,5 år och nu är det plötsligt bakom ryggen. Känner redan en saknad och längtan efter att få definiera nya mål och äventyr.

Känner en stor tacksamhet gentemot alla som ställt upp och hjälpt till på olika sätt med vår kampanj LÅT FLER FÅ FYLLA FEM. Ett stort och innerligt tack framför allt till Svenska Kyrkans Internationella arbete utan vars hjälp vi inte skulle kunna driva kampanjen. Ett extra stort tack till Sanna Bulow som är vår kontakt uppe i Uppsala.

Inte minst stort tack till alla som ställt upp med gåvor till kampanjen. Jag hoppas att vi på något sätt kan fortsätta vår kampanj i förhoppning om att i vart fall några barn och kvinnor ska kunna gå en bättre framtid till mötes.

Man kan stödja vår kampanj LÅT FLER FÅ FYLLA FEM vilket man lättast gör genom att

• SMS:a MARATON100 eller 200 till 72905 för att skänka 100 respektive 200 kr
• Swisha till 9001223 skriv MARATON i meddelandefältet
• Plusgiro 90 01 22-3 skriv MARATON i meddelandefältet
• Bankgiro 900-1223 skriv MARATON i meddelandefältet

Insamlade medel förmedlas via Svenska Kyrkans Internationella arbete ner till Philanis verksamhet för att hjälpa utsatta barn och unga mödrar till ett bättre och längre liv. 

Målgång Antarctica Ice Marathon

Motvinden tar tag i oss meddetsamma, det känns nästan som man inte kommer framåt. Det platta landskapet med obruten horisont där man inte kan se var det är dags att få vineden i sidan känns lite uppgivet. Inget är oändligt och snart är vi framme vid den lilla julgranen i trä vilken markerar att det är dags att ta av till höger. Nu känns vinden betydligt mindre otrivsam, tyvärr har det börjat bildas drivor av snön vilket gör att man hela tiden får försöka hitta bästa spåret. Betydligt tyngre nu än på de första varven med nu upprivna spår.

Vi försöker så gott det går att njuta av stunden. Stannar upp och ser oss omkring och förnimmer känslan av att vara nere på Antarctica. Andre Pops i SvT:s morgonstudio kallade oss galningar, nu är jag nästan böjd att hålla med honom. Det här är galet.

Solen skiner från en klarblå himmel och naturupplevelsen är magisk. I vår trötthet och utsatthet känns det ändå enormt privilegierat att få genomföra det här galna upplägget och få göra det under rubriken LÅT FLER FÅ FYLLA FEM.

Efter fullbordat 3:e varv är det dags för en stunds uppvärmning i tältet igen. Ca 20 minuter ger vi oss av vila och laddning inför sista varvet. Känns inte vidare inspireterat att ge sig ut på sista varvet. Men har vi kommit så här långt är det bara att fortsätta. Sista milen blir en relativt plågsam njutning där vi hela tiden räknar ner. Mindre och mindre distans kvar till målet. Andreas springer sista varvet med vår kampanjflagga TO FIGHT CHILD MORTALITY i handen.

Känslan när vi äntligen ser målportalen är helt magisk. Jag plockar upp den Svenska flaggan och Andreas vecklar ut kampanjflaggan och med viftande flaggor passera vi jublande mållinjen och det för oss uppspända målsnöret. Till vår stora förvåning hör vi glada tillrop på Svenska – Heja Sverige. Det är Johanna Davidsson som har tagit sig till målet för att ge oss sin hyllning. Johanna arbetar som guide här nere och har ensam på skidor tagit sig från Antarcticas kust in till den geografiska Sydpolen. Inte bara det - hon gjorde det på ny rekordtid 38 dagar och 23 timmar. Privilegierat att få mötas av hennes gratulationer vid målgång.

Helt obeskrivlig känsla, nu har vi gjort det och vi har fixat det tillsammans. Helt magisk och overklig känsla att få uppleva det här tillsammans med Andreas. Trötta och oerhört lyckliga får vi våra medaljer och tar oss in i stora tältet för kvällsmat och värme.

 

Fortsättning följer....

Man kan stödja vår kampanj LÅT FLER FÅ FYLLA FEM vilket man lättast gör genom att

• SMS:a MARATON100 eller 200 till 72905 för att skänka 100 respektive 200 kr
• Swisha till 9001223 skriv MARATON i meddelandefältet
• Plusgiro 90 01 22-3 skriv MARATON i meddelandefältet
• Bankgiro 900-1223 skriv MARATON i meddelandefältet

Insamlade medel förmedlas via Svenska Kyrkans Internationella arbete ner till Philanis verksamhet för att hjälpa utsatta barn och unga mödrar till ett bättre och längre liv.

Inte många timmar kvar till loppet....

Union Glacier Camp

 

Dagen M som i marathon

Har sovit riktigt gott i natt. Somnade till ljudet av den starka blåsten som slet i tältduken och nu har blåsten ökat i styrka. Mitt underställ har endast torkat en liten smula, är fortfarande fuktiga och inte rimliga att ta på. Lämnar den varma sovsäcken och sträcker mig efter vattenflaskan. Till min stora förvåning kommer det inte en droppe ur flaskan, vattnet har frusit till is.

Tar mina och Andys fuktiga kläder och går bort till ”torktältet” för att få våra kläder torra till det är dags att förbereda oss för att springa. Vårt tält är beläget i den bortersta raden vilket innebär att vi har en lång väg att vandra till stora tältet och andra inrättningar. Vandringen bjuder möjlighet att njuta av den fantastiska utsikten och den för oss helt obeskrivliga miljön. Det är vitt, vitt i oändlighet, i de flesta riktningar med obruten horisont. I Union Glacier finns det en hel del bergsformation vilket förstärker intrycket av outforskad vildmark.

Framför mattältet har man satt upp en snö-isskulptur där det står Antarctic Ica Marathon. Populärt att fotas framför. Fantastiskt fin frukost, maten är verkligen av högsta kvalite. Fortfarande osäkert om det blir nåt lopp eller ej. Besked ska lämnas runt 10.00. Hämtar kläderna som nu är varma och torra. Förbereder oss på att det blir lopp och strax efter 10 får vi klartecken – stort jubel. Nu blir det bråttom, hoppa i löparkläder dricka det sista och uträtta behövliga toalettbesök. Häftar fast den lilla röda flaggan med text LÅT FLER FÅ FYLLA FEM på min jacka. Nu är vi redo.

Man har på grund av den starka blåsten gjort om löprutten, för att ha bättre koll på löparna får vi nu springa fyra varv med vätskestation var 5:e km istället för som planerat var 7,5:e km. Allt för att ha bättre koll på oss och att det finns möjlighet att få lite värme framför allt vid starten som vi nu kommer att passera vid 4 tillfällen. Alldeles innan start blir jag intervjuad av en av fotograferna, Brasilianare som numera bor på Svalbard. Han ställer frågor på engelska och jag svara på svenska för att kunna ha den med på kommande föreläsningar. Andreas blir också intervjuad före start.

Starten går och blåsten tar ett obarmhärtigt grepp om oss. Det känns som man knappast kommer framåt. Ca två km i den otrivsamma motvinden innan det svänger av så vinden kommer från sidan. Vi går enligt plan ut försiktigt och ger oss tid och möjlighet att njuta av den lite overkliga situationen att springa ett marathonlopp nere på Sydpolen.

Det här ögonblicket har funnits i mina tankar i mer än två år och nu är vi på plats. På mina föreläsningar har jag viftat bort alla frågor om det tokiga och kanske lite ansvarslösa att Springa för livet nere på Sydpolen. Nu är det verklighet och jag känner en glädje men samtidigt en stor oro. Ska vi klara det, till vilket pris? Första varvet går som en dans, relativt bra och hårt underlag.

I början på andra varvet börjar problemen, Andreas får krampkänning i vaden vilket innebär att vi får gå relativt stor del av andra varvet. Från att ha sprungit och blivit lite svettiga till att i lugnare tempo ta oss fram innebär att kölden verkligen göt sig påmind. Börjar frysa. När andra varvet är fullbordat går vi in i stora tältet och försöker tina upp. Stannar i den ”goa” värmen i ca 30 minuter innan vi ger oss ut i vildmarken och blåsten igen.

Fortsättning följer.....

Man kan stödja vår kampanj LÅT FLER FÅ FYLLA FEM vilket man lättast gör genom att
.

SMS:a MARATON100 eller 200 till 72905 för att skänka 100 respektive 200 kr

Swisha till 9001223 skriv MARATON i meddelandefältet

Plusgiro 90 01 22-3 skriv MARATON i meddelandefältet

Bankgiro 900-1223 skriv MARATON i meddelandefältet

 

Insamlade medel förmedlas via Svenska Kyrkans Internationella arbete ner till Philanis verksamhet för att hjälpa utsatta barn och unga mödrar till ett bättre och längre liv.

• SMS:a MARATON100 eller 200 till 72905 för att skänka 100 respektive 200 kr
• Swisha till 9001223 skriv MARATON i meddelandefältet
• Plusgiro 90 01 22-3 skriv MARATON i meddelandefältet
• Bankgiro 900-1223 skriv MARATON i meddelandefältet

Insamlade medel förmedlas via Svenska Kyrkans Internationella arbete ner till Philanis verksamhet för att hjälpa utsatta barn och unga mödrar till ett bättre och längre liv.

Landat på Antarctica

Torsdag eftermiddag-kväll landar på på Antarctica efter en häftig flygresa med ett tidigare ryskt militärflygplan. Inredningen i planet var milt sagt lite annorlunda än vanligt passagerarplan. Här hänger fullt med slangar i taket och det kändes lite lätt skakigt både inombords och ”utombords” när vi äntligen kom iväg. Under flygresan på ca 4,5 timma fick vi titta på den gamla filmen Pretty Women på storbildsskärm. När det närmade sig tid för landning fick vi på skärmen följa inflygningen och fick en första bild av Antarctica.

Perfekt landning på Antarcticas blåa is. När vi steg av planet möttes vi av en välkomnande mycket stark vind och glashalt underlag. Försiktiga steg för att inte riskera fall och eventuella benbrott. Efter en del fotande av planet var det dags att borda nån form av bandvagn för transport till Union Glacier. Overklig känsla att sitta här och titta ut över det vita snöklädda landskapet. Efter mer än två års planerande är vi äntligen här för att få springa vårt marathonlopp för att FLER SKA FÅ FYLLA FEM.

Skumpig färd under ca 25 minuter då vi njuter av varje minut. Helt fantastiska bilder presenteras genom fönstren med ett otroligt vackert landskap med öppen horisont ställvis markerat av tämligen höga, delvis snötäckta bergsformationer.

Får nypa mig själv i armen för att verkligen förstå att det här är på riktigt. Vi är på Antarctica. Vilken otrolig upplevelse. Tänker tillbaka på alla upptäcktsresande som försökt erövra kontinenten med i inte så få fall förödande konsekvenser. Känner en djup ödmjukhet inför den kallaste, blåsigaste och torraste kontinenten. Den isklädda Antarctica innehåller ca 70% av all världens färskvattenreserv. Skrämmande tanke om vår miljöpåverkan skulle påverkas så pass att stora delar av Antarcticas is skulle smälta. Det skulle få helt förödande konsekvenser för väldigt många människor och länder.

Framme vid campen blir vi medtagna på en rundtur där vi besöker det stora tältet där det serveras mat och allmän samlingsplats. Det finns ett något mindre tält innehållande bibliotek och här sker en del föreläsningar. Utrymme för att torka svettiga kläder, toaletter samt även mindre utrymme för dusch. Duschvattnet består av smält, uppvärmd snö.

Blåsten är ett stort problem vilket ger en osäkerhet om vi verkligen kan ge oss ut och springa i morgon. Vid kl 21.30 får vi ge oss ut på en ca 5 km lång testrunda för att kolla underlag och förutsättningar i den för oss helt nya miljön. Springer alldeles för optimistiskt och blir svett vilket inte var så bra. Torka kläder i vårt kalla tält är ingen lysande ide. Mitt underställ lägger jag ner i sovsäcken med förhoppning om att min kroppsvärme ska kunna torka dom.

Sista beskedet innan nattsömnen är osäkert, i morgon bitti får vi veta om det blir marathonlopp eller inte i morgon.

Fortsättning följer...

Nu är det dags att stödja vår kampanj LÅT FLER FÅ FYLLA FEM vilket man lättast gör genom att

• SMS:a MARATON100 eller 200 till 72905 för att skänka 100 respektive 200 kr
• Swisha till 9001223 skriv MARATON i meddelandefältet
• Plusgiro 90 01 22-3 skriv MARATON i meddelandefältet
• Bankgiro 900-1223 skriv MARATON i meddelandefältet
  

Insamlade medel förmedlas via Svenska Kyrkans Internationella arbete ner till Philanis verksamhet för att hjälpa utsatta barn och unga mödrar till ett bättre och längre liv.